För den som undrar över temat
Världen befinner sig i utveckling. Så långt antar jag att vi alla är överens, oavsett om man betraktar utvecklingen som ett framsteg eller ej.
Den tyska filosofen Hegel, som var den första att formulera dialektiken, ansåg att utvecklingen drivs av en världslig ande eller en världssjäl, och dennes jakt efter självkännedom. Jakten följer mönstret; tes plus antites blir syntes. En tes etableras, dess motsats antitesen uppstår därmed, och de samverkar tills de bildar en syntes.
Tesen kan innebära allt mellan himmel och jord, men för att komma med ett enkelt exempel låter jag tesen vara en man. Mannens antites och motsats är kvinnan. De två motpolerna möts, de samarbetar med eller strider mot varandra (distinktionen behöver inte nödvändigtvis vara särskilt stor) tills det att de enas och blir en syntes, i det här exemplet är syntesen ett barn som i sin tur bildar en ny tes. Utvecklingen leds alltså av denna upprepning. Ingenting lämnas oberört av rörelsen, allt lever enligt tidens anda, vilken uttrycker andens strävan.
Med andra ord betraktas här den världsliga utvecklingen som en kamp mellan två motsatta krafter. Detta synsätt kan återfinnas i olika tider på olika platser. Ett exempel är Taoismens symbol Taijitu, som står för Yin och Yang. Filosofen Herakleitos kända sats ”panta rei”(”allting flyter”) talar också om det ständiga framåtskridandet. ”Man kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger”, eftersom världen genom motsatsernas kamp är i ständig rörelse. I hinduismens eviga kretslopp - brahman, vishnu och shiva - hittar vi dialektikens mönster. Om man tror på den dialektiska teorin ser man den i verkligheten framför sig, i balansen mellan motsatta krafter.
Med titeln "Om betong är tesen..." utmanar vi det betong kan stå för, vi fungerar som en antites. Om man ser på en betongvägg skulle motreaktionen till exempel kunna innebära graffiti. Vill man likna betong med ett allmänt grått samhälle där folk följer regler utan att ifrågasätta dem så kan antitesen innebära färg eller frihet. Antitesen kan vara en maskros som brutit sig genom betong, en livskraft med styrkan att dominera döda byggnader och väggar.
Med detta inte sagt att vi förnekar eller försöker riva betongen, städerna, idealen eller samhället. Vi är barn av vår tid, uppfostrade enligt betongens regler. Antitesen existerar inte utan tesen. Det vi vill uttrycka är däremot en medvetenhet om samhällets rådande norm, och individualiteten den har makten att kväva, växtligheten den begränsar. Genom att agera antites startar vi kampen mot en syntes.
Enkelt uttryckt handlar vårt tema om olika individers sätt att hantera samhället på. Det kan vara genom att utsmycka betongen, ifrågasätta reglerna, ta död på normen och återfödas i enighet med vår egen gud. Och med detta kanske till och med inspirera…
- Stina
Wow! Jag blev först lite avskräckt av den myckna texten och har därför inte läst den förrän nu, men jag måste säga att den på ett väldigt bra sätt förklarar vad utställningen handlar om. Eller ja, jag har ju inte sett den ännu, men det verkar som att ni har koll.
Vi ses ikväll! Ska bli skitkul =D
