Konst mot betongen

Tre konstnärer, två konstformer, en vernissage. Stina, Sanne och Sofia ställer ut målningar och fotografier i Uffes källare.
– Betong är tesen, våra tolkningar är antitesen, säger de.

De första tankarna på en utställning kom redan för ett år sedan. Men det var i januari i år som ett datum spikades och produktionen drog igång.
– Stressen har lagt sig nu, men innan bilderna var klara var det många sömnlösa nätter, säger Sofia Grunditz som kommer att ha med ett tiotal fotografier på utställningen.
Hon kommer från en släkt med fotografer och började själv att fota som 14-åring.
– Det jag gillar med foto är att man kan ta verkligheten och göra om den. Man skapar sin egen verklighet, säger hon.
Sanne Carlsson instämmer:
– Man kan ta något som alla vet vad det är och sedan förfina eller förfula det, säger hon.
De båda har ganska lika stil och uttryckssätt i sina bilder till utställningen.
– Vi brukar utnyttja ljus och mörker utan för starka kontraster, förklarar Sanne och berättar också att hon lägger mycket tid på efterbearbetning.
Hon har varit intresserad av foto länge och har liksom Sofia fotografer i familjen. Sofia har ställt ut bilder tidigare, men för Sanne är det första gången.
– Det är skitkul att vi har fått ihop det, säger hon.
Stina Sundin bidrar med målerier till utställningen. För det mesta brukar hon måla i olja, men den här gången har hon även använt sig av schablontryck och tuschteknik.
– Jag försöker hitta allmänna symboler som alla förstår samtidigt som det är rotat i min personlighet, säger hon och tillägger att motiven är öppna för tolkningar.
Hon funderar på att döpa sina målningar och en av dem kallar hon Den som vill födas måste slå en värld i spillror efter ett favoritcitat av Hermann Hesse.
– Målningarna är personliga och allmänna uttryck för det vi håller på med, säger hon.

Och vad är det då de håller på med? "Om betong är tesen..." heter alltså utställningen. Men vad betyder det?
– Principen är att ta sig igenom samhällets grunder och regler men ändå behålla sig själv, förklarar Stina i korta ordalag och hänvisar till deras blogg där en längre utläggning finns nedskriven.
Där står att läsa: "Om man ser på en betongvägg skulle motreaktionen till exempel kunna innebära graffiti. Vill man likna betong med ett allmänt grått samhälle där folk följer regler utan att ifrågasätta dem så kan antitesen innebära färg eller frihet. /.../ Med detta inte sagt att vi förnekar eller försöker riva betongen, städerna, idealen eller samhället. Vi är barn av vår tid, uppfostrade enligt betongens regler. Antitesen existerar inte utan tesen. /.../ Genom att agera antites startar vi kampen mot en syntes."
Inspiration till sin konst finner de på många olika håll. Den kan till exempel komma från musik, film och litteratur.
– Jag gillar att leta bilder på internet. Bilder som inte är kända, bilder tagna i vardagen, säger Sofia.
Stina berättar att hon inte har någon speciell förebild utan att hon brukar samla på sig intryck som hon bär med sig.
– Problemet är att jag tänker fortare än jag målar, tillägger hon.

I framtiden skulle de gärna vilja fortsätta med sin konst, men har för tillfället svårt att se hur det skulle gå till.
– Livet är inte så häftigt just nu, det ser inte så ljust ut, säger Sanne och syftar på den rådande lågkonjunkturen och framtidsutsikterna den bidrar till.
Hon vill väldigt gärna få ihop foto och arbetslivet men känner att det är stor konkurrens då den digitala tekniken gör att "alla kan fota".
Sofia är inte lika säker på att hon vill jobba med foto. Hon tror att det kan ta död på kreativiteten.
– Just nu vill jag mest se något annat än Växjö. Det känns som att man har fotat vartenda hörn av Växjö, säger hon.

Världen befinner sig i utveckling. Så långt antar jag att vi alla är överens, oavsett om man betraktar utvecklingen som ett framsteg eller ej.

Den tyska filosofen Hegel, som var den första att formulera dialektiken, ansåg att utvecklingen drivs av en världslig ande eller en världssjäl, och dennes jakt efter självkännedom. Jakten följer mönstret; tes plus antites blir syntes. En tes etableras, dess motsats antitesen uppstår därmed, och de samverkar tills de bildar en syntes.

Tesen kan innebära allt mellan himmel och jord, men för att komma med ett enkelt exempel låter jag tesen vara en man. Mannens antites och motsats är kvinnan. De två motpolerna möts, de samarbetar med eller strider mot varandra (distinktionen behöver inte nödvändigtvis vara särskilt stor) tills det att de enas och blir en syntes, i det här exemplet är syntesen ett barn som i sin tur bildar en ny tes. Utvecklingen leds alltså av denna upprepning. Ingenting lämnas oberört av rörelsen, allt lever enligt tidens anda, vilken uttrycker andens strävan. 

Med andra ord betraktas här den världsliga utvecklingen som en kamp mellan två motsatta krafter. Detta synsätt kan återfinnas i olika tider på olika platser. Ett exempel är Taoismens symbol Taijitu, som står för Yin och Yang. Filosofen Herakleitos kända sats ”panta rei”(”allting flyter”) talar också om det ständiga framåtskridandet. ”Man kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger”, eftersom världen genom motsatsernas kamp är i ständig rörelse. I hinduismens eviga kretslopp - brahman, vishnu och shiva - hittar vi dialektikens mönster. Om man tror på den dialektiska teorin ser man den i verkligheten framför sig, i balansen mellan motsatta krafter.

Med titeln "Om betong är tesen..." utmanar vi det betong kan stå för, vi fungerar som en antites. Om man ser på en betongvägg skulle motreaktionen till exempel kunna innebära graffiti. Vill man likna betong med ett allmänt grått samhälle där folk följer regler utan att ifrågasätta dem så kan antitesen innebära färg eller frihet. Antitesen kan vara en maskros som brutit sig genom betong, en livskraft med styrkan att dominera döda byggnader och väggar.

Med detta inte sagt att vi förnekar eller försöker riva betongen, städerna, idealen eller samhället. Vi är barn av vår tid, uppfostrade enligt betongens regler. Antitesen existerar inte utan tesen. Det vi vill uttrycka är däremot en medvetenhet om samhällets rådande norm, och individualiteten den har makten att kväva, växtligheten den begränsar. Genom att agera antites startar vi kampen mot en syntes.

Enkelt uttryckt handlar vårt tema om olika individers sätt att hantera samhället på. Det kan vara genom att utsmycka betongen, ifrågasätta reglerna, ta död på normen och återfödas i enighet med vår egen gud. Och med detta kanske till och med inspirera…

- Stina

”Fågeln kämpar sig ut ur ägget. Ägget är världen. Den som vill födas måste slå en värld i spillror. Fågeln flyger till gud. Guden heter Abraxas.”  - Hermann Hesse

Jag kan inte undgå att återkomma till detta citat, både som inspirationskälla och livsfilosofi. Utöver temat att använda betong som tes så är det citatet min utgångspunkt för den kommande utställningen.

Idag märks det att jag har kommit igång eftersom mitt hus stinker av sprayfärg. (När min mamma senare kommenterar detta ska jag förklara varför det är ett gott tecken.) Men det finns fortfarande mycket kvar att göra, många tankar att tänka och penseldrag att placera på rätt plats. En del av mig är stressdrabbad, men esteten inom mig säger att det löser sig. Så jag återvänder till citatet för att hitta rätt balans och inställning.

-  Stina